publicerad: 2015
motta
mot|ta
el. åld. mot|taga
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • motta el. ta emot ngn/ngt
| Finita former | |
|---|---|
| mottar (mottager) | presens aktiv |
| mottas (mottages, mottags) | presens passiv |
| mottog | preteritum aktiv |
| mottogs | preteritum passiv |
| motta (mottag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att motta (mottaga) | infinitiv aktiv |
| att mottas (mottagas) | infinitiv passiv |
| har/hade mottagit | supinum aktiv |
| har/hade mottagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| mottagande | |
| Perfekt particip | |
| en mottagen + substantiv | |
| ett mottaget + substantiv | |
| den/det/de mottagna + substantiv | |


