publicerad: 2015
munharmonika
mun|harm·on·ika
substantiv
~n ‑harmonikor • ett musikinstrument
Singular | |
---|---|
en munharmonika | obestämd form |
en munharmonikas | obestämd form genitiv |
munharmonikan | bestämd form |
munharmonikans | bestämd form genitiv |
Plural | |
munharmonikor | obestämd form |
munharmonikors | obestämd form genitiv |
munharmonikorna | bestämd form |
munharmonikornas | bestämd form genitiv |