publicerad: 2015
flotta
1flotta
[flåt`a]
substantiv
~n flottor • större mängd fartyg el. flygplan med gemensam ledning; uppsättning fordon; flottan ett av vapenslagen inom marinen
Singular | |
---|---|
en flotta | obestämd form |
en flottas | obestämd form genitiv |
flottan | bestämd form |
flottans | bestämd form genitiv |
Plural | |
flottor | obestämd form |
flottors | obestämd form genitiv |
flottorna | bestämd form |
flottornas | bestämd form genitiv |
2flotta
[flåt`a]
verb
~de ~t • forsla i rinnande vatten: flotta timmer
Finita former | |
---|---|
flottar | presens aktiv |
flottas | presens passiv |
flottade | preteritum aktiv |
flottades | preteritum passiv |
flotta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flotta | infinitiv aktiv |
att flottas | infinitiv passiv |
har/hade flottat | supinum aktiv |
har/hade flottats | supinum passiv |
Presens particip | |
flottande | |
Perfekt particip | |
en flottad + substantiv | |
ett flottat + substantiv | |
den/det/de flottade + substantiv |
flotta ner
• få fettfläckar på: flotta ner skjortanInfinita former att flotta ner infinitiv aktiv Presens particip nerflottande Perfekt particip en nerflottad + substantiv ett nerflottat + substantiv den/det/de nerflottade + substantiv