publicerad: 2015
nitrit
nitr·it
[‑i´t]
substantiv
~en el. ~et; pl. ~er • salt av salpetersyrlighet
Singular | |
---|---|
en nitrit (ett nitrit) | obestämd form |
en nitrits (ett nitrits) | obestämd form genitiv |
nitriten (nitritet) | bestämd form |
nitritens (nitritets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nitriter | obestämd form |
nitriters | obestämd form genitiv |
nitriterna | bestämd form |
nitriternas | bestämd form genitiv |