publicerad: 2015
observandum
ob·serv·and·um
[‑an`d‑]
substantiv
~et; pl. ~ • omständighet el. faktum som bör uppmärksammas
Singular | |
---|---|
ett observandum | obestämd form |
ett observandums | obestämd form genitiv |
observandumet | bestämd form |
observandumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
observandum | obestämd form |
observandums | obestämd form genitiv |
observandumen | bestämd form |
observandumens | bestämd form genitiv |