publicerad: 2015
odräglighet
o|dräg·lig·het
substantiv
~en ~er odräglig
Singular | |
---|---|
en odräglighet | obestämd form |
en odräglighets | obestämd form genitiv |
odrägligheten | bestämd form |
odräglighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
odrägligheter | obestämd form |
odrägligheters | obestämd form genitiv |
odrägligheterna | bestämd form |
odrägligheternas | bestämd form genitiv |