publicerad: 2015
omständighet
om|ständ·ig·het
substantiv
~en ~er • förhållande, villkor: förmildrande omständigheter; under inga omständigheter absolut inte
Singular | |
---|---|
en omständighet | obestämd form |
en omständighets | obestämd form genitiv |
omständigheten | bestämd form |
omständighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omständigheter | obestämd form |
omständigheters | obestämd form genitiv |
omständigheterna | bestämd form |
omständigheternas | bestämd form genitiv |