publicerad: 2015
orakel
or·akel
[‑a´kel]
substantiv
oraklet; pl. ~ el. orakler, best. pl. oraklen el. oraklerna • förmedlare av gudomssvar i dunkel el. mångtydig form; ofelbar rådgivare, obestridd auktoritet: oraklet i Delfi; presidentens ekonomiska orakel
Singular | |
---|---|
ett orakel | obestämd form |
ett orakels | obestämd form genitiv |
oraklet | bestämd form |
oraklets | bestämd form genitiv |
Plural | |
orakel (orakler) | obestämd form |
orakels (oraklers) | obestämd form genitiv |
oraklen (oraklerna) | bestämd form |
oraklens (oraklernas) | bestämd form genitiv |