publicerad: 2015
paladin
palad·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • riddare i en medeltida härskares omgivning; lojal underhuggare till makthavare
Singular | |
---|---|
en paladin | obestämd form |
en paladins | obestämd form genitiv |
paladinen | bestämd form |
paladinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
paladiner | obestämd form |
paladiners | obestämd form genitiv |
paladinerna | bestämd form |
paladinernas | bestämd form genitiv |