publicerad: 2015
palta
1palta
substantiv
~n paltor • mest i pl.; slitet klädesplagg
Singular | |
---|---|
en palta | obestämd form |
en paltas | obestämd form genitiv |
paltan | bestämd form |
paltans | bestämd form genitiv |
Plural | |
paltor | obestämd form |
paltors | obestämd form genitiv |
paltorna | bestämd form |
paltornas | bestämd form genitiv |
2palta
verb
~de ~t • tills. med på:
Finita former | |
---|---|
paltar | presens aktiv |
paltas | presens passiv |
paltade | preteritum aktiv |
paltades | preteritum passiv |
palta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att palta | infinitiv aktiv |
att paltas | infinitiv passiv |
har/hade paltat | supinum aktiv |
har/hade paltats | supinum passiv |
Presens particip | |
paltande |
palta på
• bylta påInfinita former att palta på infinitiv aktiv Presens particip påpaltande