publicerad: 2015
perfekt
1per·fekt
[‑fek´t]
adjektiv; n. ~, ~a • fulländad, utmärkt
Positiv | |
---|---|
en perfekt + substantiv | |
ett perfekt + substantiv | |
den/det/de perfekta + substantiv | |
den perfekte + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de perfektare + substantiv | |
Superlativ | |
är perfektast | |
den/det/de perfektaste + substantiv |
2per·fekt
el. per·fekt·um
[pä´r‑]
substantiv
perfektet perfekter • ett sammansatt verbtempus t.ex. har gått
Singular | |
---|---|
ett perfekt (ett perfektum) | obestämd form |
ett perfekts (ett perfektums) | obestämd form genitiv |
perfektet | bestämd form |
perfektets | bestämd form genitiv |
Plural | |
perfekter | obestämd form |
perfekters | obestämd form genitiv |
perfekterna | bestämd form |
perfekternas | bestämd form genitiv |