publicerad: 2015
person
pers·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er 1 människa2 ⟨språkv.⟩ första person den talande; andra person den tilltalade; tredje person den omtalade – Alla sammansättn. med person- hör till person 1.
Singular | |
---|---|
en person | obestämd form |
en persons | obestämd form genitiv |
personen | bestämd form |
personens | bestämd form genitiv |
Plural | |
personer | obestämd form |
personers | obestämd form genitiv |
personerna | bestämd form |
personernas | bestämd form genitiv |