publicerad: 2015
perversitet
per·vers·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er pervers
Singular | |
---|---|
en perversitet | obestämd form |
en perversitets | obestämd form genitiv |
perversiteten | bestämd form |
perversitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
perversiteter | obestämd form |
perversiteters | obestämd form genitiv |
perversiteterna | bestämd form |
perversiteternas | bestämd form genitiv |