publicerad: 2015
pipa
1pipa
substantiv
~n pipor 1 en anordning för tobaksrökning; gå åt pipan ⟨vard.⟩ gå på tok; en pipa snus ⟨finl.⟩ en bagatell2 rörformig anordning t.ex. orgelpipa, gevärspipa, benpipa – I sammansättn. pip-.
Singular | |
---|---|
en pipa | obestämd form |
en pipas | obestämd form genitiv |
pipan | bestämd form |
pipans | bestämd form genitiv |
Plural | |
pipor | obestämd form |
pipors | obestämd form genitiv |
piporna | bestämd form |
pipornas | bestämd form genitiv |
2pipa
verb
pep, pipit, pres. piper • ge ifrån sig svagt ljud i högt tonläge: fågelungen piper
Finita former | |
---|---|
piper | presens aktiv |
pips (pipes) | presens passiv |
pep | preteritum aktiv |
peps | preteritum passiv |
pip | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pipa | infinitiv aktiv |
att pipas | infinitiv passiv |
har/hade pipit | supinum aktiv |
har/hade pipits | supinum passiv |
Presens particip | |
pipande |
pipa ner
• ⟨vard.⟩ åka ner: pipa ner till ItalienInfinita former att pipa ner infinitiv aktiv Presens particip nerpipande
3pipa
verb
~de ~t • rörformigt vecka krage el. tygremsa
Finita former | |
---|---|
pipar | presens aktiv |
pipas | presens passiv |
pipade | preteritum aktiv |
pipades | preteritum passiv |
pipa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pipa | infinitiv aktiv |
att pipas | infinitiv passiv |
har/hade pipat | supinum aktiv |
har/hade pipats | supinum passiv |
Presens particip | |
pipande | |
Perfekt particip | |
en pipad + substantiv | |
ett pipat + substantiv | |
den/det/de pipade + substantiv |