publicerad: 2015
plomb
plomb
[plåm´b]
substantiv
~en ~er • blysigill för försegling; fyllning särsk. i tand el. träd
Singular | |
---|---|
en plomb | obestämd form |
en plombs | obestämd form genitiv |
plomben | bestämd form |
plombens | bestämd form genitiv |
Plural | |
plomber | obestämd form |
plombers | obestämd form genitiv |
plomberna | bestämd form |
plombernas | bestämd form genitiv |