publicerad: 2015
polarisera
pol·ar·is·era
verb
~de ~t 1 förändra ljus så att svängningarna äger rum i ett och samma plan2 framkalla motsättningar i ett samhälle; ställa i motsatsförhållande
| Finita former | |
|---|---|
| polariserar | presens aktiv |
| polariseras | presens passiv |
| polariserade | preteritum aktiv |
| polariserades | preteritum passiv |
| polarisera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att polarisera | infinitiv aktiv |
| att polariseras | infinitiv passiv |
| har/hade polariserat | supinum aktiv |
| har/hade polariserats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| polariserande | |
| Perfekt particip | |
| en polariserad + substantiv | |
| ett polariserat + substantiv | |
| den/det/de polariserade + substantiv | |


