publicerad: 2015
polaritet
pol·ar·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • egenskapen att ha poler; motsatsförhållande mellan poler
Singular | |
---|---|
en polaritet | obestämd form |
en polaritets | obestämd form genitiv |
polariteten | bestämd form |
polaritetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polariteter | obestämd form |
polariteters | obestämd form genitiv |
polariteterna | bestämd form |
polariteternas | bestämd form genitiv |