publicerad: 2015
polisinrättning
pol·is|in·rätt·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨finl.⟩ polismyndighet
Singular | |
---|---|
en polisinrättning | obestämd form |
en polisinrättnings | obestämd form genitiv |
polisinrättningen | bestämd form |
polisinrättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polisinrättningar | obestämd form |
polisinrättningars | obestämd form genitiv |
polisinrättningarna | bestämd form |
polisinrättningarnas | bestämd form genitiv |