publicerad: 2015
puckel
1puckel
[puk´el]
substantiv
~n pucklar • upphöjning på (kamel)rygg el. i terräng – Alla sammansättn. med puckel- hör till 1puckel.
Singular | |
---|---|
en puckel | obestämd form |
en puckels | obestämd form genitiv |
puckeln | bestämd form |
puckelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
pucklar | obestämd form |
pucklars | obestämd form genitiv |
pucklarna | bestämd form |
pucklarnas | bestämd form genitiv |
2puckel
[puk´el]
substantiv
pucklet • ⟨vard.⟩ stryk, prygel
Singular | |
---|---|
ett puckel | obestämd form |
ett puckels | obestämd form genitiv |
pucklet | bestämd form |
pucklets | bestämd form genitiv |