publicerad: 2015
pyssling
pyssl·ing
substantiv
~en ~ar 1 vätte; tomte; lilleputt, pys2 ⟨vard.⟩ femmänning
Singular | |
---|---|
en pyssling | obestämd form |
en pysslings | obestämd form genitiv |
pysslingen | bestämd form |
pysslingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pysslingar | obestämd form |
pysslingars | obestämd form genitiv |
pysslingarna | bestämd form |
pysslingarnas | bestämd form genitiv |