publicerad: 2015
röring
rör·ing
substantiv
~en ~ar • ring el. schackel i fartygsankare
| Singular | |
|---|---|
| en röring | obestämd form |
| en rörings | obestämd form genitiv |
| röringen | bestämd form |
| röringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| röringar | obestämd form |
| röringars | obestämd form genitiv |
| röringarna | bestämd form |
| röringarnas | bestämd form genitiv |


