publicerad: 2015
röring
rör·ing
substantiv
~en ~ar • ring el. schackel i fartygsankare
Singular | |
---|---|
en röring | obestämd form |
en rörings | obestämd form genitiv |
röringen | bestämd form |
röringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
röringar | obestämd form |
röringars | obestämd form genitiv |
röringarna | bestämd form |
röringarnas | bestämd form genitiv |