publicerad: 2015
ramlare
raml·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ramlarna • vuxen hane av skogs- el. fälthare
Singular | |
---|---|
en ramlare | obestämd form |
en ramlares | obestämd form genitiv |
ramlaren | bestämd form |
ramlarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ramlare | obestämd form |
ramlares | obestämd form genitiv |
ramlarna | bestämd form |
ramlarnas | bestämd form genitiv |