publicerad: 2015
randberg
rand|berg
substantiv
~et; pl. ~ • till rand 1 berg
Singular | |
---|---|
ett randberg | obestämd form |
ett randbergs | obestämd form genitiv |
randberget | bestämd form |
randbergets | bestämd form genitiv |
Plural | |
randberg | obestämd form |
randbergs | obestämd form genitiv |
randbergen | bestämd form |
randbergens | bestämd form genitiv |