publicerad: 2015
rangering
rang·er·ing
substantiv
~en ~ar rangera
Singular | |
---|---|
en rangering | obestämd form |
en rangerings | obestämd form genitiv |
rangeringen | bestämd form |
rangeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rangeringar | obestämd form |
rangeringars | obestämd form genitiv |
rangeringarna | bestämd form |
rangeringarnas | bestämd form genitiv |