publicerad: 2015
rebell
re·bell
[‑bel´]
substantiv
~en ~er • upprorsman, upprorsmakare
Singular | |
---|---|
en rebell | obestämd form |
en rebells | obestämd form genitiv |
rebellen | bestämd form |
rebellens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rebeller | obestämd form |
rebellers | obestämd form genitiv |
rebellerna | bestämd form |
rebellernas | bestämd form genitiv |