publicerad: 2015
rullare
rull·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rullarna 1rulla 1
Singular | |
---|---|
en rullare | obestämd form |
en rullares | obestämd form genitiv |
rullaren | bestämd form |
rullarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rullare | obestämd form |
rullares | obestämd form genitiv |
rullarna | bestämd form |
rullarnas | bestämd form genitiv |