publicerad: 2015
rumpa
rumpa
substantiv
~n rumpor • ⟨vard.⟩ bakdel, stjärt; svans
Singular | |
---|---|
en rumpa | obestämd form |
en rumpas | obestämd form genitiv |
rumpan | bestämd form |
rumpans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rumpor | obestämd form |
rumpors | obestämd form genitiv |
rumporna | bestämd form |
rumpornas | bestämd form genitiv |