publicerad: 2015
sägen
sägen
[sä´gen]
substantiv
sägnen [sä´gn‑ el. säŋ´n‑]; pl. sägner [sä´gn‑ el. säŋ´n‑] • muntlig berättelse med sagokaraktär som gått i arv; bära syn för sägen vara synligt bevis för ngt
Singular | |
---|---|
en sägen | obestämd form |
en sägens | obestämd form genitiv |
sägnen | bestämd form |
sägnens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sägner | obestämd form |
sägners | obestämd form genitiv |
sägnerna | bestämd form |
sägnernas | bestämd form genitiv |