publicerad: 2015
säkerhetsofficer
säker·hets|of·fic·er
substantiv
~en; som pl. anv. ~are, best. pl. ~arna säkerhet 1 officer
Singular | |
---|---|
en säkerhetsofficer | obestämd form |
en säkerhetsofficers | obestämd form genitiv |
säkerhetsofficeren | bestämd form |
säkerhetsofficerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
säkerhetsofficerare | obestämd form |
säkerhetsofficerares | obestämd form genitiv |
säkerhetsofficerarna | bestämd form |
säkerhetsofficerarnas | bestämd form genitiv |