publicerad: 2015
sömnstörning
sömn|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 2,3 sömn
| Singular | |
|---|---|
| en sömnstörning | obestämd form |
| en sömnstörnings | obestämd form genitiv |
| sömnstörningen | bestämd form |
| sömnstörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sömnstörningar | obestämd form |
| sömnstörningars | obestämd form genitiv |
| sömnstörningarna | bestämd form |
| sömnstörningarnas | bestämd form genitiv |


