publicerad: 2015
söndring
söndr·ing
substantiv
~en ~ar söndra
Singular | |
---|---|
en söndring | obestämd form |
en söndrings | obestämd form genitiv |
söndringen | bestämd form |
söndringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
söndringar | obestämd form |
söndringars | obestämd form genitiv |
söndringarna | bestämd form |
söndringarnas | bestämd form genitiv |