publicerad: 2015
samarit
samar·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • samarier; hjälpare; person som kan ge första hjälpen vid olycksfall
Singular | |
---|---|
en samarit | obestämd form |
en samarits | obestämd form genitiv |
samariten | bestämd form |
samaritens | bestämd form genitiv |
Plural | |
samariter | obestämd form |
samariters | obestämd form genitiv |
samariterna | bestämd form |
samariternas | bestämd form genitiv |