publicerad: 2015
schackel
schackel
[∫ak´el]
substantiv
~n schacklar • metallbygel med bult för hopfästning
Singular | |
---|---|
en schackel | obestämd form |
en schackels | obestämd form genitiv |
schackeln | bestämd form |
schackelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
schacklar | obestämd form |
schacklars | obestämd form genitiv |
schacklarna | bestämd form |
schacklarnas | bestämd form genitiv |