publicerad: 2015
schism
schism
substantiv
~en ~er • brytning, söndring
Singular | |
---|---|
en schism | obestämd form |
en schisms | obestämd form genitiv |
schismen | bestämd form |
schismens | bestämd form genitiv |
Plural | |
schismer | obestämd form |
schismers | obestämd form genitiv |
schismerna | bestämd form |
schismernas | bestämd form genitiv |