publicerad: 2015
sextioendel
sex·tio·en|del
el. vard. sex·ti·en|del
[‑en`‑]
substantiv
~en ~ar sextioen del
Singular | |
---|---|
en sextioendel (en sextiendel) | obestämd form |
en sextioendels (en sextiendels) | obestämd form genitiv |
sextioendelen (sextiendelen) | bestämd form |
sextioendelens (sextiendelens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
sextioendelar (sextiendelar) | obestämd form |
sextioendelars (sextiendelars) | obestämd form genitiv |
sextioendelarna (sextiendelarna) | bestämd form |
sextioendelarnas (sextiendelarnas) | bestämd form genitiv |