publicerad: 2015
simborgare
sim|borg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑borgarna • person som erövrat simborgarmärke
Singular | |
---|---|
en simborgare | obestämd form |
en simborgares | obestämd form genitiv |
simborgaren | bestämd form |
simborgarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
simborgare | obestämd form |
simborgares | obestämd form genitiv |
simborgarna | bestämd form |
simborgarnas | bestämd form genitiv |