publicerad: 2015
sjunga
sjunga
verb
sjöng, sjungit, sjungen sjunget sjungna, pres. sjunger • framföra sång; låta som sång; jfr sång 1: en sjungande dialekt
Finita former | |
---|---|
sjunger | presens aktiv |
sjungs (sjunges) | presens passiv |
sjöng | preteritum aktiv |
sjöngs | preteritum passiv |
sjung | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sjunga | infinitiv aktiv |
att sjungas | infinitiv passiv |
har/hade sjungit | supinum aktiv |
har/hade sjungits | supinum passiv |
Presens particip | |
sjungande | |
Perfekt particip | |
en sjungen + substantiv | |
ett sjunget + substantiv | |
den/det/de sjungna + substantiv | |
den sjungne + maskulint substantiv |
sjunga in
1 hälsa med sång: sjunga in våren2 sjunga och därvid spelas inInfinita former att sjunga in infinitiv aktiv Presens particip insjungande Perfekt particip en insjungen + substantiv ett insjunget + substantiv den/det/de insjungna + substantiv den insjungne + maskulint substantiv
sjunga ut
• tala rent ut, säga ifrånInfinita former att sjunga ut infinitiv aktiv Presens particip utsjungande Perfekt particip en utsjungen + substantiv ett utsjunget + substantiv den/det/de utsjungna + substantiv den utsjungne + maskulint substantiv