publicerad: 2015
skalm
skalm
substantiv
~en ~ar • skakel; skänkel: glasögonens skalmar
Singular | |
---|---|
en skalm | obestämd form |
en skalms | obestämd form genitiv |
skalmen | bestämd form |
skalmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skalmar | obestämd form |
skalmars | obestämd form genitiv |
skalmarna | bestämd form |
skalmarnas | bestämd form genitiv |