publicerad: 2015
skiljeman
skilje|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨jur.⟩ person med uppgift att genomföra skiljeförfarande – I sammansättn. skiljemanna-.
Singular | |
---|---|
en skiljeman | obestämd form |
en skiljemans | obestämd form genitiv |
skiljemannen | bestämd form |
skiljemannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skiljemän | obestämd form |
skiljemäns | obestämd form genitiv |
skiljemännen | bestämd form |
skiljemännens | bestämd form genitiv |