publicerad: 2015
skorpa
1skorpa
[skår`pa]
substantiv
~n skorpor • stycke av torkat vetebröd; sårskorpa; hårt skikt
Singular | |
---|---|
en skorpa | obestämd form |
en skorpas | obestämd form genitiv |
skorpan | bestämd form |
skorpans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skorpor | obestämd form |
skorpors | obestämd form genitiv |
skorporna | bestämd form |
skorpornas | bestämd form genitiv |
2skorpa
[skår`pa]
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
skorpar | presens aktiv |
skorpade | preteritum aktiv |
skorpa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skorpa | infinitiv aktiv |
har/hade skorpat | supinum aktiv |
Presens particip | |
skorpande |
skorpa sig
• bilda skorpaOrdform(er) skorpa sig