publicerad: 2015
skvätta
1skvätta
verb
skvätte, skvätt, pres. skvätter 1 stänka: det skvätte om stövlarna2 skvätta vatten på ngn
Finita former | |
---|---|
skvätter | presens aktiv |
skvätts (skvättes) | presens passiv |
skvätte | preteritum aktiv |
skvättes | preteritum passiv |
skvätt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skvätta | infinitiv aktiv |
att skvättas | infinitiv passiv |
har/hade skvätt | supinum aktiv |
har/hade skvätts | supinum passiv |
Presens particip | |
skvättande | |
Perfekt particip | |
en skvätt + substantiv | |
ett skvätt + substantiv | |
den/det/de skvätta + substantiv | |
den skvätte + maskulint substantiv |
2skvätta
substantiv
~n skvättor • en fågel – I sammansättn. skvätte-.
Singular | |
---|---|
en skvätta | obestämd form |
en skvättas | obestämd form genitiv |
skvättan | bestämd form |
skvättans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skvättor | obestämd form |
skvättors | obestämd form genitiv |
skvättorna | bestämd form |
skvättornas | bestämd form genitiv |