skyllaskylla
verb
skyllde skyllt • skyll dig själv!; skylla på (ngn/ngt) lägga skulden på; urskulda sig med| Finita former |
|---|
| skyller | presens aktiv |
| skylls (skylles) | presens passiv |
| skyllde | preteritum aktiv |
| skylldes | preteritum passiv |
| skyll | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att skylla | infinitiv aktiv |
| att skyllas | infinitiv passiv |
| har/hade skyllt | supinum aktiv |
| har/hade skyllts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| skyllande |
| Perfekt particip |
|---|
| en skylld + substantiv |
| ett skyllt + substantiv |
| den/det/de skyllda + substantiv |
skylla ifrån sig
• ge ngn annan skulden| Infinita former |
|---|
| att skylla ifrån sig | infinitiv aktiv |
