publicerad: 2015
slitning
slit·ning
substantiv
~en ~ar 1 till slita 2,32 mest i pl.; konflikt: slitningar i äktenskapet
Singular | |
---|---|
en slitning | obestämd form |
en slitnings | obestämd form genitiv |
slitningen | bestämd form |
slitningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
slitningar | obestämd form |
slitningars | obestämd form genitiv |
slitningarna | bestämd form |
slitningarnas | bestämd form genitiv |