publicerad: 2015
slutlig
slut·lig
adjektiv
~t ~a • som föreligger till sist, slutgiltig
Positiv | |
---|---|
en slutlig + substantiv | |
ett slutligt + substantiv | |
den/det/de slutliga + substantiv | |
den slutlige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de slutligare + substantiv | |
Superlativ | |
är slutligast | |
den/det/de slutligaste + substantiv |