publicerad: 2015
sparka
sparka
verb
~de ~t 1 sparka på dörren; sparka bollen i mål2 ⟨vard.⟩ avskeda
Finita former | |
---|---|
sparkar | presens aktiv |
sparkas | presens passiv |
sparkade | preteritum aktiv |
sparkades | preteritum passiv |
sparka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sparka | infinitiv aktiv |
att sparkas | infinitiv passiv |
har/hade sparkat | supinum aktiv |
har/hade sparkats | supinum passiv |
Presens particip | |
sparkande | |
Perfekt particip | |
en sparkad + substantiv | |
ett sparkat + substantiv | |
den/det/de sparkade + substantiv |
sparka ut
• tvinga att försvinnaInfinita former att sparka ut infinitiv aktiv Presens particip utsparkande Perfekt particip en utsparkad + substantiv ett utsparkat + substantiv den/det/de utsparkade + substantiv