publicerad: 2015
sparka
sparka
verb
~de ~t 1 sparka på dörren; sparka bollen i mål2 ⟨vard.⟩ avskeda
| Finita former | |
|---|---|
| sparkar | presens aktiv |
| sparkas | presens passiv |
| sparkade | preteritum aktiv |
| sparkades | preteritum passiv |
| sparka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sparka | infinitiv aktiv |
| att sparkas | infinitiv passiv |
| har/hade sparkat | supinum aktiv |
| har/hade sparkats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sparkande | |
| Perfekt particip | |
| en sparkad + substantiv | |
| ett sparkat + substantiv | |
| den/det/de sparkade + substantiv | |
sparka ut
• tvinga att försvinnaInfinita former att sparka ut infinitiv aktiv Presens particip utsparkande Perfekt particip en utsparkad + substantiv ett utsparkat + substantiv den/det/de utsparkade + substantiv


