publicerad: 2015
spink
1spink
substantiv
~en ~ar 1 ⟨vard.⟩ spinkig person2 ⟨prov.⟩ sparv, fink
Singular | |
---|---|
en spink | obestämd form |
en spinks | obestämd form genitiv |
spinken | bestämd form |
spinkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spinkar | obestämd form |
spinkars | obestämd form genitiv |
spinkarna | bestämd form |
spinkarnas | bestämd form genitiv |
2spink
substantiv
~et • avfall, rester t.ex. vid klippning
Singular | |
---|---|
ett spink | obestämd form |
ett spinks | obestämd form genitiv |
spinket | bestämd form |
spinkets | bestämd form genitiv |