publicerad: 2015
sponta
sponta
hellre än spånta
verb
~de ~t • förse el. foga ihop med spont: spontade bräder
Finita former | |
---|---|
spontar (spåntar) | presens aktiv |
spontas (spåntas) | presens passiv |
spontade (spåntade) | preteritum aktiv |
spontades (spåntades) | preteritum passiv |
sponta (spånta) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sponta (spånta) | infinitiv aktiv |
att spontas (spåntas) | infinitiv passiv |
har/hade spontat (spåntat) | supinum aktiv |
har/hade spontats (spåntats) | supinum passiv |
Presens particip | |
spontande (spåntande) | |
Perfekt particip | |
en spontad (spåntad) + substantiv | |
ett spontat (spåntat) + substantiv | |
den/det/de spontade (spåntade) + substantiv |