publicerad: 2015
sportel
sportel
[spårt´el]
substantiv
~n sportler • mest i pl.; i äldre tid: extraavgift från enskild person till tjänsteman för förrättning
Singular | |
---|---|
en sportel | obestämd form |
en sportels | obestämd form genitiv |
sporteln | bestämd form |
sportelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
sportler | obestämd form |
sportlers | obestämd form genitiv |
sportlerna | bestämd form |
sportlernas | bestämd form genitiv |