publicerad: 2015
störta
störta
verb
~de ~t 1 få att falla rakt nedåt; om flygplan haverera2 tvinga bort från makten: Chrustjev störtades 1964 – De flesta sammansättn. med stört- hör till störta 1.
| Finita former | |
|---|---|
| störtar | presens aktiv |
| störtas | presens passiv |
| störtade | preteritum aktiv |
| störtades | preteritum passiv |
| störta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att störta | infinitiv aktiv |
| att störtas | infinitiv passiv |
| har/hade störtat | supinum aktiv |
| har/hade störtats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| störtande | |
| Perfekt particip | |
| en störtad + substantiv | |
| ett störtat + substantiv | |
| den/det/de störtade + substantiv | |
störta in
• springa inInfinita former att störta in infinitiv aktiv Presens particip instörtande Perfekt particip en instörtad + substantiv ett instörtat + substantiv den/det/de instörtade + substantiv
störta sig
• äv. röra sig häftigt framåtOrdform(er) störta sig


